Kalvsjön och svårfiskat..

Som rubriken lyder vart det väldigt svårfiskat i premiärturen till vackra Kalvsjön. Vi lyckades ju även pricka den enda dagen med regn i en annars så lovande tid på året för kläckning av Sjösandsländan. Vi for iväg från ett regnigt Växjö vid 8 tiden på morgonen där det va gråmulet och regn, det vart ändå hyfsat varmt så någon form av förhoppningar kring sjösandsländan fanns ändå där!!
 
Strax efter att vi anlänt Jens & jag och konstaterat att regnet avtagit något samt att vi inte behövde frysa började vi så sakteliga trockla på oss vadarna och göra oss iordning. Vi har våran lilla plats för "basecamp" vid sjön på en udde som ger en överblick över sjön. När vi sätter oss o tar startkaffen får vi se det.. En sjösandslända kläcker i duggregnet och kaffet är fan nästan påväg tillbaka genom näsan... Men det vart ändå bara en hint över vad Maj har att erbjuda snarare än starten på en kläckning värd att nämna i världshistorien. Vad som skulle komma senare på dagen hade vi nog inte väntat oss. 
 
Vi väntade in min käre bror o gamle far som anlände en stund senare, sen började helt enkelt det vi alla var där för.. Jag vandrade bort till östsidan på sjön där man fick något sånär pålandsvind i den sydvästliga svaga vind som gavs. Att lägga ut en torrfluga där kändes lite som att mer spilla tid än o fiska, varför valet föll på en svart flickslända med en liten maraboustjärt. Första kastet... jag lägger ut och... det händer inte ett jävla skit. Jag trugar på en stund och märker att regnet avtar och att det plaskar o har sig 50m bort. Vid första anblick TUNGA VAK! Jag vevar upp fluglinan på rullen och beger mig bortåt "vaken" som under pistolhot eller som när man lämnar jobbet en fredag, med andra ord fort som fan.
 
När jag kommer fram får jag istället för att knyta på en torris bevittna när Regnbågarna gör lite kockelimock.. Dem skenleker, jag får någon slags glödlampa tänd över huvudet och tänker att jag kankse kan reta någon av dem? eller är de synd att låta naturen ha sin gång? eller är det gött att drilla båge? givetvis är jag 8år gammal och drar iväg nymfen tätt intill, på, över, och överallt men de blir inte intresserade att jaga en störande nymf där.. Jag låter dem kockelimocka och börjar fiska till höger istället. 
 
När jag väl skickar ut flugan mer på allvar än att störa andra i akten känns det hetare. Regnet har avtagit vinden har mojnat något och den ändå lite sådär gråljusa himlen får mig att tänka att detta kan blir bra! Det blir det också, jag lägger ut nymfen och låter den knappt sjunka. Börjar ta  hem med tändstickslånga drag och när jag ska börja ta hem igen känner jag en liten knyck och där sitter årets första kalvsjöbåge. Fisken ger ingen typisk bågefight, den stretar emot utan att rusa. Stark och bestämd men utan de där lilla extra. In kommer en vacker fisk i lekdräkt med en liten krok där fram och kompletta fenor.. Kan det varit en av de skenlekande fiskarna jag såg? eller bara en annan i närheten? Det spela kvitta för det var otroligt skönt att säkra dagens första fisk. Än mer skönt att den tog den flugan jag bundit upp efter senaste turen! Nu va en på nymf tagen nu kunde man börja köra lite torrt i förhoppning att få en fisk att gå upp o nypa något på ytan! jag kör inte så mycket nymf längre, men när jag gör så gillar jag att köra oblyade nymfer och ibland låta dem sjunka sakta alternativt att sätta ett blyhagel framför istället för att blya ner dem och sen sjunker de snabbt som en sten. På så vis kan jag fiska dem högt i vattnet  genom hela tvisten hem. 
Den första kalvsjöbågen 2017!
 
Efter första fisken är det sedvanlig kaffe o mysa en stund, all press släpper och man kan njutfiska resten av dagen. För det ska jag va ärlig att säga, innan jag fått en fisk är jag nog rätt sluten. Men när det är avklarat kan man andas in allt det andra på något sätt. 
 
Sedan vandrar jag iväg, Jens nöter på sin udde brosan nöter där han vadat ut o farsan på sin brygga. Värt att poängtera här är att jag va först! Just saying... Men problemet denna dagen är att jag också va färdig.. Senare petar Jens på en vacker mörkfärgad båge med underbar teckning som strider på väldigt bra! En stund senare även min yngre bror. Farsan bommar en fisk, o jag står där med min torrfluga.. o det händer inte ett skit.. Jag får två fiskar som vakar väldigt sporadiskt inom kasthåll och det gör ju givetvis att gnistan tänds och pulsen går upp, dem finns här!! Men det vill sig inte bättre att fisken vakar precis när jag kastar ut och vi tajmar varandra.. Han vakar så att min fluglina nästan träffar honom och därefter vakar han inte mer.. Jens lyckas något senare plocka ytterliggare en fisk och de båda han tagit har varit på Black Martinez! 
Jens med en vacker regnbåge!
 
Brosan med sin!
 
Sedan dör det ut något och vaken försvinner.. Chorizo och potatissallad på menyn och efter middagen börjar det sippvakas och finplockas från ytan och en förnimmelse om en kväll fylld med vakfest infinner sig i oss.. Den övergår ganska snabbt i desperation. Min far som ännu inte lyckats kroka en fisk lägger ut en fluga och får se fisken plocka flera gånger inom ett par meter och även precis jämte utan att ens skänka en blick åt vad han än lägger ut. Fisken är selektiv och då menar jag verkligen selektiv. Såhär fortgår kvällen, sjön ligger spegelblank och fisken vågar sig inte speciellt nära strand. Jens kör på med fisk inom kasthåll som vakar men allt han erbjuder ratas, nyckfullt tar en en fisk flugan när den dras hem men utan att fastna och närmare kommer vi inte mer. Bror min missar någon fisk på liknande sätt men inte heller han med sin "tur" lyckas peta upp något och då är det svårfiskat. För får inte min yngre bror fisk så vet man att det inte är en walk in the park. Till slut ger vi oss och förstår att kan man inte fiska med något i storlek #50 och kasta 60m med fluga så blir detta svårt. Det är miljarder med fjädermygg och på ytan trodde jag ett tag att det duggade, men det var nog någon form av knottkläckning och där ligger i vart fall jag i lä.. Den nöten knäcker inte jag och konstaterar att fiskedagen är över. Fisket var spännande men väldigt svårt men dagen i helhet får 5/5 färskchorizo ändå!
 
Den lilla detaljen som också förgyllde dagen va den vackra öringen jag fick bevittna och även va fotograf för! En fisk värd att minnas och något av det vackraste jag sett. Det va käre Nicke som anlände sent som kröp in i snåren o likt den kämpe han är knep han en av Kalvsjöns vackra öringar på en superpuppa. Så jävla svårt men Nicke får det att se så enkelt ut, även om drillen blir något dramatiskt när han liggandes på rygg landar öringen och med trollhättans vackra dialekt ger uttryck för något som jag tyder som lycka.. Och med den fisken är det helt förståeligt! 
Nicke med ett av naturens underverk!
 
En fantastisk dag och jag längtar redan till nästa gång!
/Sjöström
 
Ps. Öringen simmar kvar i Kalvsjöns förtrollade vatten... Ds.