Vid Sjö & Ström

Senaste turen ägde rum för drygt en vecka sedan, fredagen den 26maj. Det var återigen Kalvsjön som stod för utmaningen och utmaning det blev det sannerligen också. Jag skulle kunna skriva en längre roman kring denna fisketur men jag ska försöka att vara kort o koncist.

Vi anlände senare än vanligt vid 14-tiden då vi hade siktet inställt på kvällsfisket, o tur var väl det för de första 5 timmarna hade vi lika gärna kunnat lägga på att springa runt o flyga drake eller räkna träd eller något. Förvisso tändes ju lågan när Jens ganska direkt bommade en fisk på torrt! Ah eller, bommade o bommade… Fisken kan ju ha missat flugan med eftersom vågorna vid en liten överdrift hade en nivå på ett par meter. Men fisken gick ändå upp! En del Sjösandsländor lämnade också i panik o svävade in mot träden för att invänta kvällen. Ah eller varför inte en överdrift till här? För den är fan på sin plats, svävade är att vara mild. Det såg mer ut som en komet i hög hastighet in i första bästa träd. Jag tog mig en bit bort och gjorde det jag egentligen inte hade tänkt. Jag skickade på en Sjösandsländenymf och stod o försökte nå ut på det något djupare utanför en brant udde, jag hade en rejäl dragning från andra sidan fluglinan men ingen som ville vara med mer än någon millisekund. Det här kan väl summera de första 5 timmarna.

Men så då, när min bror hade anlänt för att delta i parodin så började saker och ting se ljusare ut. En eller två ljumna Grolsch hade hittat ner i maggen tillsammans med lite korv och gifflar. Sönderbrända armar insmorda i djungelolja inför kvällens myggattack och vinden började avta och på läsidan började öringen gå närmare land. Ibland så nära som nästan uppepå land. (överdrift igen).

Jens stod kvar på udden som man ”vet” är en säker plats och med tanke på den mängd fiskekort som var lösta denna dag så var det nog ett ganska smart val. Jag och min bror skulle då försöka oss på dessa öringar! Olgar som min bror heter gick… A ett tillägg här innan jag fortsätter, om man nu har en bror så skaffa inte en med mer fiskelycka än dig själv för det blir en indirekt tävling och hur mycket jag än samtidigt gläds över hans lycka vid sjön är det samtidigt som en direkt gliring av att; Jag är bättre än dig. bara så du vet… Nåväl de där kan jag gå in mer på en annan gång. Fortsättning; gick ut och han fan inte doppa flugan 5m framför sig innan den första öringen på ett par hekto satt där. Givetvis fick han höra hur jävla bra jobbat det var o allt det där tjafset men nu ville jag med ha fisk. Jag börjar med att skicka på en kläckare, det kommer upp ett huvud och kniper flugan och jag bommar. Nu är det ändå en känsla över att ok de är här, fisken kände inte kroken han kan ta igen! Jag ändrar mitt val trots att en öring gick upp för att kika på min kläckare och sätter istället på en Sjösandslända, för jag måste ju testa mina flugor som jag slitit med så hårt! Ut flyger sländan upp kommer en öring och jag bara MISSAR IGEN! Nu börjar den där känslan av att det här kommer fan aldrig gå… Men jag sliter vidare! Inga mängder av vak i närheten men då och då är det fisk som visar sig inom kasthåll. Sländan dängs ut igen, upp kommer en öring och NU sitter den! Den är ingen gigant men den är underbar i detta skede av dagen. Men ironin här är att det låter som att jag nu fått en fisk, men det får jag inte… Den kliver av vid mina ben, förvisso tog jag inte fram håven men jag höll aldrig fisken i handen. Givetvis var väll detta det bästa för fisken och inget som jag ligger sömnlös över men jag har ju i praktiken inte fått en fisk eftersom den helt sonika lossnade. Men de gick upp fisk på mina flugor och det gör mig ändå nöjd för stunden. 

Jag spatserar nu bort till Jens för lite kaffe o bror min kommer efter. Vi sitter i vindskyddet och börjar nu se mer och mer vak. I takt med att vinden nu lagt sig börjar sländor dansa ut och vid 20-20.30tiden är det nästan spegelbild och ett hopp om ett eldorado infinner sig. 30 min går och det blir vindstilla! Sjön bokstavligt talat kokar i detta skede, det är flertalet gånger jag ser flera fiskar vaka samtidigt och lyssnar man kan det liknas vid ljudet som skulle uppstå om jag fick tillgång till oändligt med ölkorv vid matbordet, det smackar o plaskar över hela sjön! Det är stora saftiga sländor i princip överallt o nästan allt stämmer! 

Jag har nu lånat Jens udde en stund då han försöker på öringarna en bit bort, jag missar återigen en fisk och känner mig värdelös… Jag ropar tillbaka Jens som jag lurat iväg och vi delar på udden. Där står vi nu, som två nötter och gapar över skådespelet som sjön erbjuder men gråter över vår fiskesituation. Då hör man återigen en nöjd röst när lillebror krokar på sin andra öring, det är att strö salt i såren... Vi nöter på en stund men fisken kommer inte direkt nära oss. Den håller sig en bit ut, Jag går över till en kastbrygga som blir ledig och försöker vänta på fisk där men inget verkar stämma för min del och jag kan erkänna till viss del att jag fiskar rätt dålig. Jens flyttar på sig och Olgar ställer sig på udden. O NOG FAN! Det tar ingen längre stund innan han nu lyckats få på en av bågarna som verkar vara otroligt skygga idag, troligtvis pga det starka solskenet som varit hela dagen, för de grövre vaken är längre ut. Där står han nu o drillar sin 3e fisk och jag lyfter på hatten (baskern). Jag försöker en stund men går senare tillbaka till vindskyddet, jag dricker en kopp ilsken kaffe o tittar på när Jens försöker och bror min lyckas igen… Denna gången är det en öring på närmare halvkilot som han kniper och jag kan inte annat än att applådera. Han lämnar nu udden och jag o Jens står jämte varandra återigen som två stolpskott. Nu däremot har skymningen kommit på allvar och fisken kryper betydligt närmre!

Nu ska jag beskriva ett nummer i Cirkus Scott! Jag o Jens kunde likagärna haft fullmundering i clowndräkt och dumstrut! Innan jag klampade i vattnet hade Jens bommat två fiskar och det är enligt mig otroligt eftersom allt såg ut att stämma! Jag lägger ut och bommar ytterligare en fisk o nu är jag förbannad på riktigt. Jens lägger ut och bommar ännu en gång! nu tror jag att Jens den annars så lugne, ah eller han var väl lugn nu med men fan vet på insidan? Var lite lack… Nästa gång ser jag en fisk gå upp till vänster om mig, jag lägger ut och som vanligt när en fisk är i närheten kastar man utan lugn och jag ser flugan fastna i huvudlinan… Här kommer det som knäcker mig! Fisken går alltså upp och försöker ta flugan i detta skatbo vilket givetvis gör att jag bommar ytterligare en gång och här någonstans kastar jag in handduken. Jens bommar ännu en fisk och efter ett skatbo på även hans tafs lägger vi ner… Som ett sista fuck-off-finger från all fisk i kalvsjön ser vi att vinden vänder, det blåser helt plötsligt upp en bris från syd och ger en perfekt kant av vindbris 10-15m ut från där vi stod. I en linje ser man nu hur fisk börjar gå som på räls o beta av det som är nära land. Men de e ju så dags nu? När spöna är på väg ner i väskan och vi står där och glor, och det ser nog ganska mörkt ut på vindskyddets avbytarbänk…

Så till sist den där reflektionen och analysen… Eftersom jag har en liten amatörteori kring att det var mer öring i farten än regnbåge tror jag det kan förklara mängden bommad fisk. Jag har ju sett filmer och läst att en del fiskare räknar till två innan motlyftet kommer. Som oerfaren öringfiskare kan jag tänka mig att det var lite det som var problemet, jag var för snabb vid krokning. Fisken hann inte vända o få in flugan i munnen innan jag krokade. Regnbågen däremot tycker jag nästan aldrig man missar för den är så pang på! Öringen är nog lite mer finlirare och i de försiktiga påslagen tror jag inte att de helt enkelt hade en möjlighet att krokas när jag försökte vara Speedy Gonzales.

Det var en otroligt lärorik dag och det är nog så viktigt! För hur mycket lär man sig när allt fungerar? Det ligger nog någon bister sanning i det där att man lär sig ofta mycket när allt går åt skogen. Nästa gång jag tror det är öring på gång kommer jag exempelvis försöka ha en omöjlig kyla och inte vara för snabb. Men känner jag mig själv rätt är det lättare sagt än gjort. Ibland får man helt enkelt förstå att fisken får vinna och man får bära det berömda namnet o vanka hem efter en helt perfekt underbar fisketur som samtidigt var mer än förjävlig. Men desto mer ser jag fram emot revanschen!

Väl mött o sketfiske!

Mvh Joar Sjöström