Det ser mörkt ut på vindskyddets avbytarbänk!

 

Senaste turen ägde rum för drygt en vecka sedan, fredagen den 26maj. Det var återigen Kalvsjön som stod för utmaningen och utmaning det blev det sannerligen också. Jag skulle kunna skriva en längre roman kring denna fisketur men jag ska försöka att vara kort o koncist.

Vi anlände senare än vanligt vid 14-tiden då vi hade siktet inställt på kvällsfisket, o tur var väl det för de första 5 timmarna hade vi lika gärna kunnat lägga på att springa runt o flyga drake eller räkna träd eller något. Förvisso tändes ju lågan när Jens ganska direkt bommade en fisk på torrt! Ah eller, bommade o bommade… Fisken kan ju ha missat flugan med eftersom vågorna vid en liten överdrift hade en nivå på ett par meter. Men fisken gick ändå upp! En del Sjösandsländor lämnade också i panik o svävade in mot träden för att invänta kvällen. Ah eller varför inte en överdrift till här? För den är fan på sin plats, svävade är att vara mild. Det såg mer ut som en komet i hög hastighet in i första bästa träd. Jag tog mig en bit bort och gjorde det jag egentligen inte hade tänkt. Jag skickade på en Sjösandsländenymf och stod o försökte nå ut på det något djupare utanför en brant udde, jag hade en rejäl dragning från andra sidan fluglinan men ingen som ville vara med mer än någon millisekund. Det här kan väl summera de första 5 timmarna.

 Jens och lite "lätt" bris...
 

Men så då, när min bror hade anlänt för att delta i parodin så började saker och ting se ljusare ut. En eller två ljumna Grolsch hade hittat ner i maggen tillsammans med lite korv och gifflar. Sönderbrända armar insmorda i djungelolja inför kvällens myggattack och vinden började avta och på läsidan började öringen gå närmare land. Ibland så nära som nästan uppepå land. (överdrift igen).

Jens stod kvar på udden som man ”vet” är en säker plats och med tanke på den mängd fiskekort som var lösta denna dag så var det nog ett ganska smart val. Jag och min bror skulle då försöka oss på dessa öringar! Olgar som min bror heter gick… A ett tillägg här innan jag fortsätter, om man nu har en bror så skaffa inte en med mer fiskelycka än dig själv för det blir en indirekt tävling och hur mycket jag än samtidigt gläds över hans lycka vid sjön är det samtidigt som en direkt gliring av att; Jag är bättre än dig. bara så du vet… Nåväl de där kan jag gå in mer på en annan gång. Fortsättning; gick ut och han fan inte doppa flugan 5m framför sig innan den första öringen på ett par hekto satt där. Givetvis fick han höra hur jävla bra jobbat det var o allt det där tjafset men nu ville jag med ha fisk. Jag börjar med att skicka på en kläckare, det kommer upp ett huvud och kniper flugan och jag bommar. Nu är det ändå en känsla över att ok de är här, fisken kände inte kroken han kan ta igen! Jag ändrar mitt val trots att en öring gick upp för att kika på min kläckare och sätter istället på en Sjösandslända, för jag måste ju testa mina flugor som jag slitit med så hårt! Ut flyger sländan upp kommer en öring och jag bara MISSAR IGEN! Nu börjar den där känslan av att det här kommer fan aldrig gå… Men jag sliter vidare! Inga mängder av vak i närheten men då och då är det fisk som visar sig inom kasthåll. Sländan dängs ut igen, upp kommer en öring och NU sitter den! Den är ingen gigant men den är underbar i detta skede av dagen. Men ironin här är att det låter som att jag nu fått en fisk, men det får jag inte… Den kliver av vid mina ben, förvisso tog jag inte fram håven men jag höll aldrig fisken i handen. Givetvis var väll detta det bästa för fisken och inget som jag ligger sömnlös över men jag har ju i praktiken inte fått en fisk eftersom den helt sonika lossnade. Men de gick upp fisk på mina flugor och det gör mig ändå nöjd för stunden. 

Olgar på läsidan i jakt på Kalvsjöns öringar!
 

Jag spatserar nu bort till Jens för lite kaffe o bror min kommer efter. Vi sitter i vindskyddet och börjar nu se mer och mer vak. I takt med att vinden nu lagt sig börjar sländor dansa ut och vid 20-20.30tiden är det nästan spegelbild och ett hopp om ett eldorado infinner sig. 30 min går och det blir vindstilla! Sjön bokstavligt talat kokar i detta skede, det är flertalet gånger jag ser flera fiskar vaka samtidigt och lyssnar man kan det liknas vid ljudet som skulle uppstå om jag fick tillgång till oändligt med ölkorv vid matbordet, det smackar o plaskar över hela sjön! Det är stora saftiga sländor i princip överallt o nästan allt stämmer! 

 Jag själv i vad som till synes nästan kunde ha varit perfekt. Lägg märke till de dansande sländorna till vänster i bild!
 

Jag har nu lånat Jens udde en stund då han försöker på öringarna en bit bort, jag missar återigen en fisk och känner mig värdelös… Jag ropar tillbaka Jens som jag lurat iväg och vi delar på udden. Där står vi nu, som två nötter och gapar över skådespelet som sjön erbjuder men gråter över vår fiskesituation. Då hör man återigen en nöjd röst när lillebror krokar på sin andra öring, det är att strö salt i såren... Vi nöter på en stund men fisken kommer inte direkt nära oss. Den håller sig en bit ut, Jag går över till en kastbrygga som blir ledig och försöker vänta på fisk där men inget verkar stämma för min del och jag kan erkänna till viss del att jag fiskar rätt dålig. Jens flyttar på sig och Olgar ställer sig på udden. O NOG FAN! Det tar ingen längre stund innan han nu lyckats få på en av bågarna som verkar vara otroligt skygga idag, troligtvis pga det starka solskenet som varit hela dagen, för de grövre vaken är längre ut. Där står han nu o drillar sin 3e fisk och jag lyfter på hatten (baskern). Jag försöker en stund men går senare tillbaka till vindskyddet, jag dricker en kopp ilsken kaffe o tittar på när Jens försöker och bror min lyckas igen… Denna gången är det en öring på närmare halvkilot som han kniper och jag kan inte annat än att applådera. Han lämnar nu udden och jag o Jens står jämte varandra återigen som två stolpskott. Nu däremot har skymningen kommit på allvar och fisken kryper betydligt närmre!

 Olgar med sin tredje öring, beklagar en katastrofalt dålig bild som blev alldeless för suddig. Men använd nu fantasin lite så ser man ju hur perfekt bilden är i sig!
 

Nu ska jag beskriva ett nummer i Cirkus Scott! Jag o Jens kunde likagärna haft fullmundering i clowndräkt och dumstrut! Innan jag klampade i vattnet hade Jens bommat två fiskar och det är enligt mig otroligt eftersom allt såg ut att stämma! Jag lägger ut och bommar ytterligare en fisk o nu är jag förbannad på riktigt. Jens lägger ut och bommar ännu en gång! nu tror jag att Jens den annars så lugne, ah eller han var väl lugn nu med men fan vet på insidan? Var lite lack… Nästa gång ser jag en fisk gå upp till vänster om mig, jag lägger ut och som vanligt när en fisk är i närheten kastar man utan lugn och jag ser flugan fastna i huvudlinan… Här kommer det som knäcker mig! Fisken går alltså upp och försöker ta flugan i detta skatbo vilket givetvis gör att jag bommar ytterligare en gång och här någonstans kastar jag in handduken. Jens bommar ännu en fisk och efter ett skatbo på även hans tafs lägger vi ner… Som ett sista fuck-off-finger från all fisk i kalvsjön ser vi att vinden vänder, det blåser helt plötsligt upp en bris från syd och ger en perfekt kant av vindbris 10-15m ut från där vi stod. I en linje ser man nu hur fisk börjar gå som på räls o beta av det som är nära land. Men de e ju så dags nu? När spöna är på väg ner i väskan och vi står där och glor, och det ser nog ganska mörkt ut på vindskyddets avbytarbänk…

Så till sist den där reflektionen och analysen… Eftersom jag har en liten amatörteori kring att det var mer öring i farten än regnbåge tror jag det kan förklara mängden bommad fisk. Jag har ju sett filmer och läst att en del fiskare räknar till två innan motlyftet kommer. Som oerfaren öringfiskare kan jag tänka mig att det var lite det som var problemet, jag var för snabb vid krokning. Fisken hann inte vända o få in flugan i munnen innan jag krokade. Regnbågen däremot tycker jag nästan aldrig man missar för den är så pang på! Öringen är nog lite mer finlirare och i de försiktiga påslagen tror jag inte att de helt enkelt hade en möjlighet att krokas när jag försökte vara Speedy Gonzales.

Det var en otroligt lärorik dag och det är nog så viktigt! För hur mycket lär man sig när allt fungerar? Det ligger nog någon bister sanning i det där att man lär sig ofta mycket när allt går åt skogen. Nästa gång jag tror det är öring på gång kommer jag exempelvis försöka ha en omöjlig kyla och inte vara för snabb. Men känner jag mig själv rätt är det lättare sagt än gjort. Ibland får man helt enkelt förstå att fisken får vinna och man får bära det berömda namnet o vanka hem efter en helt perfekt underbar fisketur som samtidigt var mer än förjävlig. Men desto mer ser jag fram emot revanschen!

 En vacker solnedgång över kalvsjön går ju att njuta av även om fisket är svårt!

Väl mött o sketfiske!

Mvh Joar Sjöström

Kalvsjön och svårfiskat..

Som rubriken lyder vart det väldigt svårfiskat i premiärturen till vackra Kalvsjön. Vi lyckades ju även pricka den enda dagen med regn i en annars så lovande tid på året för kläckning av Sjösandsländan. Vi for iväg från ett regnigt Växjö vid 8 tiden på morgonen där det va gråmulet och regn, det vart ändå hyfsat varmt så någon form av förhoppningar kring sjösandsländan fanns ändå där!!
 
Strax efter att vi anlänt Jens & jag och konstaterat att regnet avtagit något samt att vi inte behövde frysa började vi så sakteliga trockla på oss vadarna och göra oss iordning. Vi har våran lilla plats för "basecamp" vid sjön på en udde som ger en överblick över sjön. När vi sätter oss o tar startkaffen får vi se det.. En sjösandslända kläcker i duggregnet och kaffet är fan nästan påväg tillbaka genom näsan... Men det vart ändå bara en hint över vad Maj har att erbjuda snarare än starten på en kläckning värd att nämna i världshistorien. Vad som skulle komma senare på dagen hade vi nog inte väntat oss. 
 
Vi väntade in min käre bror o gamle far som anlände en stund senare, sen började helt enkelt det vi alla var där för.. Jag vandrade bort till östsidan på sjön där man fick något sånär pålandsvind i den sydvästliga svaga vind som gavs. Att lägga ut en torrfluga där kändes lite som att mer spilla tid än o fiska, varför valet föll på en svart flickslända med en liten maraboustjärt. Första kastet... jag lägger ut och... det händer inte ett jävla skit. Jag trugar på en stund och märker att regnet avtar och att det plaskar o har sig 50m bort. Vid första anblick TUNGA VAK! Jag vevar upp fluglinan på rullen och beger mig bortåt "vaken" som under pistolhot eller som när man lämnar jobbet en fredag, med andra ord fort som fan.
 
När jag kommer fram får jag istället för att knyta på en torris bevittna när Regnbågarna gör lite kockelimock.. Dem skenleker, jag får någon slags glödlampa tänd över huvudet och tänker att jag kankse kan reta någon av dem? eller är de synd att låta naturen ha sin gång? eller är det gött att drilla båge? givetvis är jag 8år gammal och drar iväg nymfen tätt intill, på, över, och överallt men de blir inte intresserade att jaga en störande nymf där.. Jag låter dem kockelimocka och börjar fiska till höger istället. 
 
När jag väl skickar ut flugan mer på allvar än att störa andra i akten känns det hetare. Regnet har avtagit vinden har mojnat något och den ändå lite sådär gråljusa himlen får mig att tänka att detta kan blir bra! Det blir det också, jag lägger ut nymfen och låter den knappt sjunka. Börjar ta  hem med tändstickslånga drag och när jag ska börja ta hem igen känner jag en liten knyck och där sitter årets första kalvsjöbåge. Fisken ger ingen typisk bågefight, den stretar emot utan att rusa. Stark och bestämd men utan de där lilla extra. In kommer en vacker fisk i lekdräkt med en liten krok där fram och kompletta fenor.. Kan det varit en av de skenlekande fiskarna jag såg? eller bara en annan i närheten? Det spela kvitta för det var otroligt skönt att säkra dagens första fisk. Än mer skönt att den tog den flugan jag bundit upp efter senaste turen! Nu va en på nymf tagen nu kunde man börja köra lite torrt i förhoppning att få en fisk att gå upp o nypa något på ytan! jag kör inte så mycket nymf längre, men när jag gör så gillar jag att köra oblyade nymfer och ibland låta dem sjunka sakta alternativt att sätta ett blyhagel framför istället för att blya ner dem och sen sjunker de snabbt som en sten. På så vis kan jag fiska dem högt i vattnet  genom hela tvisten hem. 
Den första kalvsjöbågen 2017!
 
Efter första fisken är det sedvanlig kaffe o mysa en stund, all press släpper och man kan njutfiska resten av dagen. För det ska jag va ärlig att säga, innan jag fått en fisk är jag nog rätt sluten. Men när det är avklarat kan man andas in allt det andra på något sätt. 
 
Sedan vandrar jag iväg, Jens nöter på sin udde brosan nöter där han vadat ut o farsan på sin brygga. Värt att poängtera här är att jag va först! Just saying... Men problemet denna dagen är att jag också va färdig.. Senare petar Jens på en vacker mörkfärgad båge med underbar teckning som strider på väldigt bra! En stund senare även min yngre bror. Farsan bommar en fisk, o jag står där med min torrfluga.. o det händer inte ett skit.. Jag får två fiskar som vakar väldigt sporadiskt inom kasthåll och det gör ju givetvis att gnistan tänds och pulsen går upp, dem finns här!! Men det vill sig inte bättre att fisken vakar precis när jag kastar ut och vi tajmar varandra.. Han vakar så att min fluglina nästan träffar honom och därefter vakar han inte mer.. Jens lyckas något senare plocka ytterliggare en fisk och de båda han tagit har varit på Black Martinez! 
Jens med en vacker regnbåge!
 
Brosan med sin!
 
Sedan dör det ut något och vaken försvinner.. Chorizo och potatissallad på menyn och efter middagen börjar det sippvakas och finplockas från ytan och en förnimmelse om en kväll fylld med vakfest infinner sig i oss.. Den övergår ganska snabbt i desperation. Min far som ännu inte lyckats kroka en fisk lägger ut en fluga och får se fisken plocka flera gånger inom ett par meter och även precis jämte utan att ens skänka en blick åt vad han än lägger ut. Fisken är selektiv och då menar jag verkligen selektiv. Såhär fortgår kvällen, sjön ligger spegelblank och fisken vågar sig inte speciellt nära strand. Jens kör på med fisk inom kasthåll som vakar men allt han erbjuder ratas, nyckfullt tar en en fisk flugan när den dras hem men utan att fastna och närmare kommer vi inte mer. Bror min missar någon fisk på liknande sätt men inte heller han med sin "tur" lyckas peta upp något och då är det svårfiskat. För får inte min yngre bror fisk så vet man att det inte är en walk in the park. Till slut ger vi oss och förstår att kan man inte fiska med något i storlek #50 och kasta 60m med fluga så blir detta svårt. Det är miljarder med fjädermygg och på ytan trodde jag ett tag att det duggade, men det var nog någon form av knottkläckning och där ligger i vart fall jag i lä.. Den nöten knäcker inte jag och konstaterar att fiskedagen är över. Fisket var spännande men väldigt svårt men dagen i helhet får 5/5 färskchorizo ändå!
 
Den lilla detaljen som också förgyllde dagen va den vackra öringen jag fick bevittna och även va fotograf för! En fisk värd att minnas och något av det vackraste jag sett. Det va käre Nicke som anlände sent som kröp in i snåren o likt den kämpe han är knep han en av Kalvsjöns vackra öringar på en superpuppa. Så jävla svårt men Nicke får det att se så enkelt ut, även om drillen blir något dramatiskt när han liggandes på rygg landar öringen och med trollhättans vackra dialekt ger uttryck för något som jag tyder som lycka.. Och med den fisken är det helt förståeligt! 
Nicke med ett av naturens underverk!
 
En fantastisk dag och jag längtar redan till nästa gång!
/Sjöström
 
Ps. Öringen simmar kvar i Kalvsjöns förtrollade vatten... Ds.
 
 

Att dokumentera och följa!

Så fick jag äntligen tummen ur! Att skapa det där personliga forumet med möjligheten att följa mitt eget fiske och skapa en dokumentation som enbart kan förgylla de där blåsiga decemberdagarna där varken isen ligger eller båtarna är sjösatta. 
 
Jag har länge gått i tankarna att skapa en blogg i syfte att dokumentera och följa mitt eget fiske genom att börja fotografera och skriva för att påminna mig själv om tankar och idéer som annars lätt rinner ur sanden.. fisket är onekligen en drog, så stark att man drömmer, äter, tänker och lever för det. Det är 100% sant och ingen annan kan för mig påstå annat. Jag har under dygnets 1440minuter säkerligen inne en snus i alla fall 900 av dem. Likadant är det med fisket, det snurrar i mitt huvud mer eller mindre konstant.
 
Så vad vore då ett första försök att skriva utan att på något sätt vidröra det egna fisket? Det är lätt nu att förstå hur mycket man värdesätter tid. Efter klar utbildning och numera en 100%ig tjänst i skolans värld så förstår jag att de lediga dagarna är få, de lediga dagarna med fiske är färre.. 
 
Jag har jobbat på ganska hårt med flugbindningen nu de senaste månaderna för att bygga upp vårasken, jag är en allroundfiskare det ska sägas, men för stunden är det vårfisket efter regnbåge och öring i p&t vatten som lockar! Min pärla vad gäller vatten är tveklöst Kalvsjön. Den sjön ligger mig varmt om hjärtat och går att diskutera i oändlighet där det mesta är positivt. Men det lämnar jag till senare.
 
Det är en planerad tur dit den 17e Maj, jag har fått ledigt från jobbet och skapat mig en vårask som förhoppningsvis matchar förhållandena när jag med goda vänner anländer till sjön. Det som är positivt med en planerad ledig dag från jobb & annat är att man kan verkligen se fram emot den och bygga upp förväntningar. Det negativa är att vädret många gånger ska sätta käppar i alla hjul som finns. Därför är det onekligen så att det är bara att gilla läget, endast ett atomvapenkrig hindrar mig från att lägga ut en fluga den 17e maj och så är det med det. 
 
Visserligen har jag och min gode vän Jens vart på premiärtur till en annan härlig sjö vid namn Vällingasjön. Den första gången 1Maj så blåste dagen bort.. De va lögn att hitta någon mysig plats för ett produktivt flugfiske, varför den dagen kan lämnas till arkivet för meningslös fiskedag.. även om sådana egentligen inte finns, en dålig fiskedag är fortfarande bättre än en bra arbetsdag, det va skönt att blöta grejorna igen!
 
Vi gjorde dock ett försök till där vi söndagen den 7e maj gav oss iväg igen. Jag lyckades denna dag att peta upp en fisk som ändå får tänkas vara en övervintrare i sjön. Den började vaka inom kasthåll och landnära, jag stod på en kastbrygga ca 30m från vaket varför jag fick hoppas att den skulle komma närmare. Samtidigt står en herre med 3 kastspön laddade med allt från bombarda till skeddrag som han likt ett pumphagelgevär byter emellan och kastar i varje vakring som visar sig. 
 
Det uppstår genast en desperat kamp om vem fan som ska lyckas... Taggad till tusen tänker jag att bara du inte skrämmer iväg denna fisk med dina handgranater så ska detta nog bli en seger för herr Sjöström. Det slår mig genast att kanske tack vare hans plaskande rör sig bågen närmare mig? kan det va så? fan vet jag.. OCH fisken visar sig igen, ringrostig som man är i början är det bara ett under att den lilla hjorthårspuppan inte sitter i närmsta ris/gren/buske eller motionär i bakkastet.. Jag får på ett hyffsat kast.. ger puppan lite liv.. OCH SLÖURP! Den sekunden fisken tar flugan kan liknas vid ett ögonblick där allt runtomkring stannar.. Man reser spöet i hopp om rätt timing och... Visst är han där! 2017 Års första på torrt!! Konditionen är bra och kilosfisken orkar nästan i andra rusningen att komma ut på backing vilket enbart ger mig mer tillfredställelse
att få höra rullskrik igen! 
 
Jens kommer bort och hjälper mig att håva.. Vad är det första vi ser? jo.. Hjorthårspuppan sitter på utsidan på fiskens haka.. Den har missat, jag har felkrokat.. inte för att det försämrade drillkänslan på något sätt! Men perfektionisten i mig säger att de där va fan knappt så de räknades.. men de skiter njutaren i mig fullständigt i!
 
Därför är det bara be för att vädret den 17e maj ger oss en möjlighet att få se den första Sjösandsländan kläcka, även om prognosen nu visar att november kommer tillbaka.. Det kommer nog en inför rapport, så länge bjuder jag på förra årets finaste båge tagen i Kalvsjön. I hopp om att hitta en liknande vacker och förvildad regnbåge även i år! 
 
 
 
Väl mött 
Sjöström