Kalvsjön & proppen ur!

 Såndär position man har när man lägger ut en fluga i hotspot!

 

Jens plockar upp mig i sedvanlig ordning torsdagen innan midsommarafton den 22/6 för lite fiske i kalvsjön! Jag hade förmånen att kunna dra något tidigare från jobbet denna dag och därför planerades lite kvällsfiske efter öring och bågar! Farsan och bror min skulle med ansluta något senare och det kändes som kvällen kunde bli bra…

Efter att Jens varit o lekt av sig med dem där slemmiga gröna någonstans längre upp i detta avlånga land, så var de återigen dags för lite fiske ihop på hemmaplan. Vi anlände till sjön någon gång efter 14tiden och konstaterade att det kändes rätt. Eftersom vi inte hade bråttom hem satte vi oss i lugnad ro och läste av sjön lite. En och annan slända behagades kläcka och vaken började succesivt bli fler i takt med att vinden sakta men säkert mojnade. Det kändes rätt, de var lite sådär mulet med en behaglig värme och avtagande vind, dagar som denna har varit sällsynta i det så annars blåsiga juni.  

Vi käkade var sin kebabrulle och Jens gick igenom sin Råneå-älvs-resa med bilder på feta gäddor och midnattssol som gav en pirrande känsla på hur jäkla skoj det hade varit att själv få åka på någon längre fiskeresa, det ska nog planeras framöver! De hade haft en grym resa med många meterfiskar och om jag minns rätt 4 stycken över 10 kg med en topp på 12,35kg. Det är fan inte illa. Även om jag själv inte känner att jag dras åt dem där gurkorna så blir jag klart mer intresserad efter Jens genomgång av en sådan satsning!

 

Nåväl, slutsnackat och färdigkäkat nu var de dags! Eftersom vi hade vårt vanliga Camp vid vindskyddet på höjden med en brant udde ut så var de som vanligt… Jens gick ut på Jensudden och jag tog en kastbrygga bredvid.  Jens skickar ut (Och minns här senaste turen jag och Jens var till Kalvsjön, den där turen som hamnade i arkivet för brända mothugg) och upp kommer en fisk som Jens bommar… Alltså kan man här säga att han fortsatte den förra turen på samma sätt som den avslutades, med att bomma allt. Vi konstaterar att den flugan han har måste de vara något fel på? Hur är det möjligt? Det är typ den 7-9 fisken på rad som inte fastnar… Vi anar ugglor i mossen, grus i maskineriet och att någon köpt grisen i säcken. Vi diskuterar då om det kan vara på tok för mycket hjorthår eller något annat som gör flugan till en OS-gren i att kroka fisk med. Hur som haver ser vi fisken vaka mer intensivt närmare och närmare. När det är som hetast ska alltid något annat störa, det ringer i telefonen o jag måste ju svara det ”kan ju vara viktigt” med andra ord ”Det kan vara regeringen, AKA Sambon”. Men det är en av bröderna som undrar hur det går och i samma stund jag förklarar läget vakar de fisk inom kasthåll! Jag förklarar det blodiga allvar som råder och lägger på. Jag skickar ut min Kalvsjökläckare och det dröjer inte mer än någon minut innan första fisken sitter, lika förlösande som vanligt!

 

 Detta är en fisk från Jensudden så inte den faktiska fisken, men den fick inte va med på bild!

Efter en stund har bror och far anlänt, far har positionerat sig på sin brygga en bit bort och Olgar kommer förbi oss. Ganska snabbt bommar Olgar en båge och Jens bommar återigen nästan samtidigt. Jag tycker lite synd om Jens, för sådär förtjänar ingen att ha det… Det är nog lite frustration i den så annars lugne gurkbändaren! Även om det för den sakens skull känns som att han inte kommer gå lottlös denna dag, utan snarare en fråga om när. Det hade jag nästan vågat satsa utrustningen på! Även farsan har bommat en fisk, så än så länge är det jag som visar var skåpet ska stå! 

 Det är ju ändå böjda spön som ger en viss ro i själen... Det var de hittils bara jag som fott erfara, just saying...

 

Jag lämnar nollorna och går över till udden mittemot den som Jens och brodern står på. Jag kan urskilja en del fisk även om det är mer vind rakt mot mig på just denna udde. Jag skickar nu på en slända och lägger ut, det kommer upp en fisk ganska snabbt som jag bommar. OK, han kände inte kroken så det är nog ingen fara. En stunds blindfiske råder och rätt som det är uppenbarar sig en annan fisk lite längre ut, ett lugnt ”blubb-blubb” vak och jag lägger dit flugan. Jag ser flugan försvinna i en fin virvel, när jag lyfter spöet för krokning känner jag tunga knyckar och en riktigt stark fisk och rätt som det är? Känns där ingen fisk längre? Vad i hela? Han tog kroken… Det är ju f*n inte sant! Hur ofta händer det?! Det roliga i kråksången är att jag hört Jens svära eftersom han har erfarenhet i just detta! Han har nämligen lyckats med precis samma sak bara för några kast sedan. Det börjar här lukta parodi igen! Här får jag till viss del skylla mig själv då tafsen var skör efter att ha vispats i motvind med en slända som tvinnat en del på linan. Så herr Sjöström jag ber dig, snälla… gör om gör rätt nästa gång! Men det ordnar snabbt upp sig då jag på en kläckare som vevas in får en fisk att ta bara 5m ifrån mig men missar, snabbt lobbar jag ut flugan och fisken krokas på en sekund. Rätt tråkigt och fisken ser ganska nyinsatt ut varför han får gå tillbaka lika snabbt som han krokats utan närmare stund i rampljuset.

 

 På återseende käre vän.

Så återigen ringer telefonen, precis när jag lagt ut en svart CDC-kläckare mot samma håll där en fisk vart uppe ett par gånger. Ja ni förstår ju åt vart detta lutar… Det är min käre vän från storstan som ringer nöjd patrullerandes hem efter en dag på jobbet, jag förklarar återigen det blodiga allvar som råder med ett falskt löfte om att jag ringer senare. Ja med flugspöet i vänsterhand och mobil i högerhand så kommer då det där sörplet efter min kläckare och lika fel som det är att spela pingis med fel hand är det att kroka en fisk med fel hand… MEN HÖR OCH FRAMFÖRALLT HÄPNA! Jag lyckas kroka fisken och i ren desperation är jag glad över att mobilen hamnade i vadarfickorna och inte strax utanför! Skrattandes börjar jag genast håna dem där nötterna på andra udden tvärs över, för det är lätt att håna när det går bra. Jag förklarar precis hur man ska göra och undrar vad dem sysslar med o allt det där som tillhör ett hånfullt beteende när jag helt plötsligt ser… Ja jag ser att vad jag tror är en liten båge har förvandlats till prickar som är mer röda och en sida utan rosa sträck men istället är något guldig. Ja, nog f*n håller jag på att skämta bort min första bättre öring i kalvsjön! Jag går från att vara en retsticka till att helt plötsligt bli väldigt, väldigt ödmjuk… Fisken gör inga bågerusningar utan ska istället ner o stångas bland sten o skit i botten.

Jag lyckas håva fisken och ber lite sådär hundvalpsaktigt om någon kan tänka sig att svettas de där 500m för att kunna föreviga händelsen med kamera. Jens som egentligen borde be mig dra till Mumindalen använder sina 1,7m långa ben och med älgakliv tar sig bort till mig. Ja fisken som fått vila en del i håven är otålig, så även jag. Därför blir resultatet av plåtningen ungefär som det brukar bli när jag ska hamna på bild, jag hamnar på bild men lite överallt ó ingenstans. Sak samma, allt kan inte gå bra och fisken får snart friheten åter. Jag tackar Jens för hjälpen och ger han udden för att ta mig bort till kastbryggan en bit bort. Jens fortsätter att bomma sina fiskar och det gör även jag på kastbryggan men vad gör väl det när man inte deltar i de övrigas OS-gren?

 Bloopers är väl något signifikant när det gäller mig, så varför inte bjuda på en? jag vill va med på bild men det vill inte herr öring.
 Kanske inte bra men bättre...

 

Här någonstans är det karaktärsbyte på denna fiskeafton! Vi är nu tillbaka vid Camp-Jensudde! Efter lite kaffe och diskussion kring vädrets skepnad som skiftat från mulet till klart för att återigen bli något mer mulet vilket vi föredrar. Så går Jens ut på sin Udde och jag på samma kastbrygga som första fisken landats på. Fisken börjar återigen efter en längre stunds stiltje att vaka närmare oss. Det blir genast hetare. Det går att urskilja lite mindre fisk bland vaken som då antas vara mindre öring. Far och bror ser jag inte till, det jag vet är att far landat en båge vilket gläder mig. Bror min har likt Jens fortsatt med OS-grenen Att inte kroka fisk.

Jag minns ärligt talat inte om Jens missat någon fisk i detta skede, men vi kan säga så eftersom det ändå är en så ständigt återkommande fras i detta inlägg. Jag får då ett vak som kommer från vänster, ännu en bit utom kasthåll. Men så uppenbarar det sig närmare, eftersom jag är lika lugn som Scooby Doo så gör jag som vanligt och klantar till det med mina Italienska nerver och lägger flugan för långt till höger, istället för framför nosen på den vakande fisken. Jag hinner precis säga och jag citerar ”Varför i he*vete lägger jag flugan där för mitt jä*la..” SMACK! Från höger med besked kommer en annan fisk och fullständigt misshandlar min lilla cdc-kläckare! Det är ytterligare en öring som fattat tycke för en av mina flugor vilket gör mig glad i skälen! Ó så vackra dem är!

 Den mindre öringen som sa hej och hejdå! Mycket kul med lite öring då det är ett sparsamt inslag i mitt flugfiske ska motvilligt erkännas!

 

Jag ser att mer fisk tar sig inåt kasthåll o säger te Jens att ta bryggan en stund då jag ska dricka lite kaffe. Nu mina damer och herrar hästar och märrar! Jens tar sig ut på bryggan och jag vill minnas att han återigen satt på den där flugan med förbannelsen över sig. -”Jag tror ju f*n på denna” ska ha någon ha sagts innan den förbannade flugan åker ut över kalvsjöns mörka vatten… Här går äntligen proppen ur! Jag ser då ett bra slurp från vänster vilket även noteras av mästerbommaren som lägger ut. Det blir sådär oerhört underbart och helt magiskt spännande när man vet att om fisken nu gick i samma riktning som det såg ut så är det f*n ett måste att den tar! Ó VISST BLIR DET SÅ! Jag kommer på mig själv att hurra mer än Jens som mer flinar åt mig. Men jag ser nog bakom det där skäggiga leendet att en stor sten faller från 2meters-karln! Faaasen så gött Jens skråmar jag och agerar ”hovmästare”! Det är rätt bra klös i fisken och den tynger vågen mot 1,2kg med fina fenor vilket får anses vara en bra fisk för Kalvsjön! Att stå bredvid o få se ett sådant händelseförlopp är inte långt ifrån så gött som att få vara med om det själv, det är så oerhört fängslande och spännande! Här har vi då brutit förbannelsen, Jens som hittat sitt vanlig ”jag”, krokar snart på en fisk nästan lika fin som den första och vi kan nu konstatera att Jens fått tillbaka The force of Westrin. Ja, för oss flugfiskaren är väl Gunnar Westrin en Yoda eller? Nåväl… Nu är de gött att leva och det tycker knotten med och utan djungelolja hade det snarare blivit en eskort till närmsta anstalt för fy fasen vad ihärdiga de är.

 

 En riktigt fin båge av herr Jens! ó visst f*n ser han nästan lite rörd ut?
 
 Förbannelseflugan som till sist hittade rätt i mungipan på en sländätande båge!

 

Men här någonstans kring 21tiden kan jag tycka att det räcker med flow, nu är det snarare så att herr Jens får hybris. Jag får höra ”Jaha, ska man ta en lite öring också kankse?” (Ja det skvätte till lite till höger där han stod) Man hör några spöviftningar likt Harry Potter skulle dra någon ramsa med trollstaven och flugan läggs ut. 1,2,3 SMACK flow-Jens briljerar och levererar nu öring på beställning också? Det här har gått för långt! Upp till vindskyddet kommer han, lite kaffe o landa på jorden igen är nog på sin plats kan jag tycka! Vi flabbar åt scenariot och konstaterar att en kväll som denna vid Kalvsjön verkligen kan vara en oas av avskärmning till allt annat som sker i samhället och runtomkring. Här ó nu bland knott och vak, allt är perfekt. Olgar som skjutsat hem vår far har nu kommit tillbaka, han går bort för att ta bryggan som farsan varit vid. Det ”kändes hett där” som han sa. Vips försvann han och att han skulle få fisk är som vanligt en självklarhet snarare än ett undantag.

 Proppen ur som sagt...
 
Öringen som beställdes!

 Nu kör vi på, jag har kastbryggan och plockar en båge men även den är lite sissådär kvalitetsmässigt. Jensudden levererar och efter att Jens plockat ett par fiskar så får jag udden. Här är det kvitterat 5 lika. det är egentligen konstigt nog aldrig tävling mellan mig o Jens. Han är nog för snäll för det, eller så är jag för rädd för det. Det kanske är tävling fast ingen av oss vet?… Jag låter det vara osagt! Men Det börjar här skymma och Jens plockar ihop sitt spö och ska gå bort till Olgar o säga att vi snart ger oss av. Jag har bommat en fin fisk på udden för en liten stund sedan som grämer mig då jag inte riktigt var med kändes det som…-”De är för dåligt!” som en coach hade sagt! Hur som haver sätter ja på en stor kläckare som jag är av kolsvart CDC. Jag har fått för mig att de kan vara en stor Nattsländekläckare, i och med att den får en stor profil och är väldigt mörk så tror jag den kan göra sitt mot kvällsingen! I samma sekund som jag lyckats knyta på flugan i skummet så vakar det uppskattningsvis 3m snett höger om mig. Med 20m löslina så drar jag två snabba luftkast o lobbar ut ca 3m lina snett uppåt höger från mig sett, o det tar uppskattningsvis 3sekunder innan den sista fisken för kvällen sitter. Med lite tur simmar fisken utåt en bit så att en del löslina lätt kan lösas upp istället för att trassla kring ben och annat. Jens dyker upp och vi ser på varandra och flinar åt vad som kan kvalificera sig som en av de bättre turerna till denna underbara sjö! Vi möter upp med Olgar som bommat en hel del fisk men som till slut knäckt koden och slitit upp några bågar och en vacker kvällsöring. Det kom ju inte som en chock direkt… I skrivande stund ringde han innan och sa att han skulle upp till Strandgölen vid Hökensås för lite nattfiske vilket är som tortyr för en annan som jobbar. Men han önskas ett jäkla skitfiske!

 

 Olgar lät en skymningskönhet gå!

 Ó nu sist men inte minst… Ska jag berätta en hemlis... Något inte många känner till… Eftersom ingen nattfiskar i kalvsjön då man endast får fiska fram till 00.00 så tror jag detta är en av anledningarna! För denna sista båge är ju klart en mutation, ja visst? Bågarna i Kalvsjön transformeras mot mörkret och blir till de ökända Kalvsjöpirayas! De utvecklar rakbladsvassa tänder och det sägs att en fiskare trotsade reglerna en natt, han syntes aldrig mer till… Han stod o drämde ut 35g atomsked i natten och Kalvsjörayorna anstormade mannen som stod… Ja, jag vill knappt säga det för då kanske Jens inte vill ha sin udde mer. Men han stod på Jensudden minsann. Kalvsjörayorna gnagde bort både vadarkänga och fiskare i ett nafs… Så tänk på det, upp med bena innan det blir kolsvart annars kanske man lagt ut sin sista fluga…

 

 Jag gör mig som vanligt på bild.. Men notera noga pirayabågen från kalvsjöns skymningsmutation... Det är ett fiskfejs bara en flugfiskare kan älska... Men ett par minuter till kankse en attack hade varit befogad?!

Sketfiske!

//Joar Sjöström

 

Debut i strömmande vatten!

 

 

Ett inlägg om ett mycket givande pass vid natursköna Gustavsfors den 11/6. Lika kul som det skulle bli att för första gången testa strömfiske skulle det bli att se Danne i action. Danne som man hittills bara sett knyta najsiga gäddflugor skulle nu få visa sig som fiskare och jag för honom.. Pressen stod nog på? Ja givetvis Danne, eftersom jag hade sagt att jag var lätt retarderad när det kommer till flugfiske i strömmande vatten. Vi kom fram strax efter 8 tiden och började rigga spöna och ån med strömmen såg helt fantastisk ut, en vildkänsla infann sig och man blev sjukt sugen.. Detta skulle bli en riktigt härlig dag om jag bara överlevde gräsallergin! Ó de lär jag ju gjort eftersom jag såhär lite drygt 1,5v senare sitter o skriver om det.

 

När vi är påväg att vada ut så märker jag att det är skillnad på o smyga ut längs en sjökanten än vad det är i en mörk småländsk ström. Med balans under all kritik vadade jag ut och ställde mig så långt jag vågade, med lite instruktion av Dannesson så satte vi igång och jag förstod poängen i att få nymfen att drifta men det var ännu inte den lättaste uppgift att få den dit jag ville. Medan min pedagogiske vän förklarade tog det inte lång tid innan jag hör ett nöjt flin i bakgrunden där första bågen är krokad, den gör ett försök med ett lufthopp för att komma loss och denna gången lyckas fisken. Men skitsamma, Master Danne har visat att det fungerar och bevisat sin briljans så nu är det bara nöta på!

 

Jag kör vidare och det känns hett, vi har nu förflyttat oss ovanför en bro till ett annat strömparti, det är riktigt lågt vatten förstår vi så nymfen är och naggar i botten titt som tätt. Ingenting händer, vi förflyttar oss ännu en gång och vid en djuphåla i ganska stark ström krokar Danne åter på en fisk som släpper. Men inte speciellt bitter blir herr D av det, eftersom det inte dröjer länge innan ytterligare en fisk krokas och det är bara att applådera. Fisken håvas denna gång! Nobel som min läromästare är trycker han ut mig i strömmen på samma plats i hopp om att jag ska lyckas, det gör jag givetvis inte. Detta är ingen jävla saga utan fiske..

 DrillDanne! Bilden är förövrigt tagen med en engångskamera... (ursäktar bildkvalitén)

 

Efter lite kaffe o snack med veteraner längs ån om danskar&tyskar o allt däremellan så nöter vi vidare, men det är inget direkt ös. Vi går nerströms i jakt på fina ställen och fina ställen det finns det, men fisken verkar svårtrugad. Efter allt nymfande kan inte torrflugefiskaren i mig hålla igen längre. Jag drar på en Goddard´s Caddis och blindfiskar lite i lugnflytet i hopp om att kunna reta upp en båge med en strippande nattslända OCH DET GÅR precis lika bra som mitt nymfande. När vi nött på en stund även här bestämmer vi oss för att ta lunch och sen åka ner ännu längre nedströms.

 Jag i egen hög person som dänger ut en torris med föga resultat.. Ja om det inte va mört man va ute efter då, för det lyckades jag med.

 

Vi kommer således efter lunchen ner till ett något mer strömmande parti där även forsen är väldigt bred. Här skulle man nog kunna ha lagt betydligt mer tid även från båda sidor men de får bli en annan gång. Vi kör på och återigen börjar det kännas rätt på något sätt, den där känslan över att ”ja de kan nog fan gå”. För något jag lärt mig är att det ofta så länge man nöter på med fokus handlar om en tidsfråga alltså: ”när” snarare än ”om” man ska bli utan fisk o få bära det berömda namnet. Vi står o fiskar så vi kan prata vilket är rätt gött, i synnerhet om man ska studera de lärde. Jag hör Danne hojta till och han har krokat på ytterliggare en fisk som ganska snabbt kliver av men som ger indikationer på att det var en ganska rejäl köttbit. SYND! Men återigen (Ja för Danne låter de ju som en jävla saga, men inte för mig.) krokar han snart på ännu en båge och jag får helt enkelt bara applådera. Denna gång var det dock något extra roligt att titta på en drill eftersom håven låg på land och gjorde onytta och Danne stod med en båge i rätt bra strömt vatten. Drillen blev nu något mer dramatisk men efter ett tag tröttnade fisken rejält efter att ha vänt i Dannes handflata både en och två gånger!

 DrillDanne igen! Utan håv blir det en helt annan match med helt andra odds!

Här ska erkännas att desperationen kickar in, även om jag så moget ovan påpekade att det ”bara var en tidsfråga”. Jag har hittills fiskat med en rutinerad strömfiskare och jag har iakttagit, kopierat och fiskat efter alla råd. Men ändå står jag i detta nu fisklös. Jag beger mig något nerströms för o hitta någon annan giftig fläck. När jag går längs åkanten ser jag ett något mer strömt parti med sjögräs längs botten och en kal mörk fläck som till synes ser ut som en liten håla. Det var inte sådär strömt så de forsade men det var heller inget lugnflyt, jag tänkte att ett par drifter kostar ju inget. Jag tar ut lite lina och nästan ”tjecknymfar” över hålan vilket ger omedelbara knyckar och en fast båge! Fy fan va skönt! O herre jösseness så snopen jag blev, att det kan gå från så jäkla svårt till så otroligt enkelt så snabbt? Det är nog bara fisket i mitt liv som kan svänga så fort i karaktär.. A eller de skulle möjligtvis också kunna vara min sambos humör när jag lägger smutstvätt jämte tvättkorgen istället för i den, vilket i och för sig är rätt oförsvarbart beteende.

Bågen kämpar inte nämnvärt och kvalitén på fisken lämnar mer att önska, men jag lyckades med målet i alla fall! Danne kan här pusta ut, för hade jag inte fått fisk hade jag skyllt allt på honom. Ytterligare ett mål uppnåddes här, jag lyckades att ta en fisk på en guldskalle harörenymf med olivfärg och guldribb. Bara det är värt att nämna i historieböckerna, för den så omtalade flugan har inte vart någon hitt för mig. Efter detta börjar njutfisket och jag tänker försöka mig på lite mer torrt även om det känns tufft då jag inte kunnat urskilja speciellt mycket vak annat än den mörten o löjan står för.

 

 Har tyvärr ingen fiskbild som bevis här. Så kanske ljuger jag? vem fan vet? Bjuder istället på ett ganska coolt fenomen som jag tidigare inte sett. På var och varannan sten var dessa stora monster påväg att kläckas. De som inte kunde klara av strömmen o klättra upp på en sten hamnade nog med garanti i en o annan fiskbuk!

Vi lyckas efter detta inte att peta upp någon mer fisk, men vi kör på en stund o beger oss hemåt vid 20tiden. Man märker lätt att det är något lägre nivå på humorn, och fisket efter en lång dag har börjat ta ut sin rätt. När det blir mer referat till Nordic Hillbillies än till fiskerelaterat så vet man att det snart är dags att åka hem. Värt att slå ett slag för denna mycket intressanta och trevliga dag är Dannes kvällsmat! Som var utsökt vid strömkanten, men som också gjorde oss påminda om hur smidigt det hade varit med Up and Go blöja för vuxna. 

 
Tackar denna mästerkock för en lärorik dag, o nu börjar det så sakta nalkas lite borrefiske framöver tror jag..

Gustavsfors får klart godkänt, det ska ju finnas öring i faggorna där med. Även om öringarna denna dag lyste med sin frånvaro så gör det ändå att ett återbesök i höst är högst troligt. Hoppas då även att bågarna som fått klara sig säsongen igenom har förbättrat konditionen lite också! Imorgon bär det nog av till Kalvsjön igen, hoppas att lite nattsländor kommit igång framåt småtimmarna så en o annan Caddisrelaterad fluga kan få strippas hem… Väl mött o sketfiske!

// Joar Sjöström